Jag visste inte
Inte trodde jag jag det, jag förstod faktiskt inte.
Jag trodde att jag var ganska smart, att jag faktiskt förstord vad allt du sa och gjorde betydde. Men jag har tydligen helt fel.
Egentligen sa du saker som menade tvärt emot vad jag trodde. Du var arg, sur. Förbannad. Jag trodde det var så för att du fortfarande ville ha kvar mig. Speciellt förstod jag det när du sa att du saknade mig. När du fortsatte skriva hjärtan till mig. Du verkade ledsen, och jag blev ledsen för det. Jag ville aldrig såra dig, jag ville inte att det skulle bli såhär. Jag ville inte att det skulle ta slut, jag ville att det skulle vara för evigt. Men det skulle inte funkat på det här sättet. Jag skulle aldrig klara det.
Du sårade mig, och jag berättade det. Men det enda du pratade om var att jag hade sårat dig. Jo, vi hade väl sårat varandra. Men det var som att du var blind för mina känslor och aldrig såg dem. Dina var viktigare och det gjorde mig ledsen.
Att säga att jag hatar dig är ingen idé, för det gör jag ju inte. Du har betytt så mycket för mig, så länge. Men jag älskar dig inte, inte längre. Men du betyder fortfarande något, jag bryr mig fortfarande om vad du gör. Vad du säger. Vem du pratar med. Fortfarande gör det mig svartsjuk när du skriver till någon annan på det sättet du brukade skriva till mig. Jag känner mig bortstött. Utanför. Jag får inte vara kvar.
Jag trodde du gjorde det för att jag hade sårat dig, men nu ser jag en annan sanning.
Du verkar inte alls ledsen. Du verkar glad. Något måste ha hänt, och jag tror att det har att göra med en annan människa. En ny jag som gör dig glad. Så snälla, ljug inte för mig och säg att du inte kalrar av att se mig längre. Skjut inte ut mig ur ditt liv. Låt mig bara vara. Jag kämpar så gott jag kan men du gör det bara svårare för mig.
Du kan radera mig från allt, men ljug inte för mig. Det är det värsta jag vet, det värsta du kan göra. jag trodde att du kände mig? Men troligen inte. Du kanske glömde mig med hjälp av den människan. Jag vill inte vet a hur, det behöver du inte berätta. Jag vill inte höra någonting.
Men snälla du, ljug inte.
Jag trodde att jag var ganska smart, att jag faktiskt förstord vad allt du sa och gjorde betydde. Men jag har tydligen helt fel.
Egentligen sa du saker som menade tvärt emot vad jag trodde. Du var arg, sur. Förbannad. Jag trodde det var så för att du fortfarande ville ha kvar mig. Speciellt förstod jag det när du sa att du saknade mig. När du fortsatte skriva hjärtan till mig. Du verkade ledsen, och jag blev ledsen för det. Jag ville aldrig såra dig, jag ville inte att det skulle bli såhär. Jag ville inte att det skulle ta slut, jag ville att det skulle vara för evigt. Men det skulle inte funkat på det här sättet. Jag skulle aldrig klara det.
Du sårade mig, och jag berättade det. Men det enda du pratade om var att jag hade sårat dig. Jo, vi hade väl sårat varandra. Men det var som att du var blind för mina känslor och aldrig såg dem. Dina var viktigare och det gjorde mig ledsen.
Att säga att jag hatar dig är ingen idé, för det gör jag ju inte. Du har betytt så mycket för mig, så länge. Men jag älskar dig inte, inte längre. Men du betyder fortfarande något, jag bryr mig fortfarande om vad du gör. Vad du säger. Vem du pratar med. Fortfarande gör det mig svartsjuk när du skriver till någon annan på det sättet du brukade skriva till mig. Jag känner mig bortstött. Utanför. Jag får inte vara kvar.
Jag trodde du gjorde det för att jag hade sårat dig, men nu ser jag en annan sanning.
Du verkar inte alls ledsen. Du verkar glad. Något måste ha hänt, och jag tror att det har att göra med en annan människa. En ny jag som gör dig glad. Så snälla, ljug inte för mig och säg att du inte kalrar av att se mig längre. Skjut inte ut mig ur ditt liv. Låt mig bara vara. Jag kämpar så gott jag kan men du gör det bara svårare för mig.
Du kan radera mig från allt, men ljug inte för mig. Det är det värsta jag vet, det värsta du kan göra. jag trodde att du kände mig? Men troligen inte. Du kanske glömde mig med hjälp av den människan. Jag vill inte vet a hur, det behöver du inte berätta. Jag vill inte höra någonting.
Men snälla du, ljug inte.
Kommentarer
Trackback
