appelflicka

Det senaste dygnet har jag saknat. Jag har saknat så in i helvete.

Jag saknar villan. Jag saknar ljus. Jag saknar familj, jag saknar vänner.

Jag saknar Grönalund 08. Jag saknar 13 juli 08. Jag saknar juli 09. Jag saknar hela 2008.

Jag saknar Klara, David. Wille också. Jag saknar den där fåniga sidan KPwebben, jag saknar alla klagomål på att sidan var dålig. Jag saknar KPwebbens chatt. Jag saknar allt vi pratade om. Jag saknar Prat. Jag saknar alla mina dumma, dåliga noveller. Jag saknar alla fina kommentarer.

Jag saknar att skriva. Jag saknar att läsa. Jag saknar att ta det lugnt. Jag saknar att göra roliga saker man älskar.

Jag saknar Henke. Jag saknar allt vi hade, jag saknar den tryggheten. Jag saknar hans ord. Jag saknar våra dagar, jag saknar våra nätter (missförstå ej). Jag saknar våra samtal, jag saknar hans röst. Jag ångrar att jag gjort det jag gjort. Jag ångrar det jag sa. Jag saknar det jag sa. Jag saknar det vi sa. Betydde det inget?
Jag är ledsen för vad jag sa. Jag är ledsen för det du sa, och hoppas att du inte menar det. Jag önskar att du var min. Jag önskar att du var här.
Jag saknar att åka till dig. Jag saknar den där jävla, gröna bussen.
men jag vet inte om jag vill det igen.

Allt var så enkelt då, men nu är det så svårt. Vart ska man ta vägen när man känner sig vilsen? Vem ska man prata med när ingen är där.
Jag saknar när det var problemfritt. När ingen brydde sig. Det spelade ingen roll vem man var kompis med, vad man hade på sig. Vad man sa. Det gjorde ingenting, nästa dag var man vänner igen.

Jag vill säga att jag älskar dig Ida. Mimmi du är en vän för livet. Emi dig kommer jag aldrig glömma, dig kommer jag aldrig sluta prata med även fast jag inte har gjort det på ett tag.
Fanny du är en fin vän. Klara, jag vill inte förlora dig igen. Rebecka, vi måste ses mer. David, jag hoppas att vi kan bli vänner igen. August, jag hoppas att du fortfarande vill träffa mig.